Jag vet inte riktigt om det är en bra titel i och för sig... För jag stannade nämligen hemma under hela själva Yran-helgen. Om det var ett bra beslut vet jag inte ännu, för jag har inte hunnit få nån bra uppdatering om hur det var.

Skälet till min yran-bakfylla är egentligen stråket som är själva yran-förfesten. Tydligen är jag inte längre lika tålig som för så sent som ett par år sedan. Jag var ut och festade på lördagen, måndagen och onsdagen. Med hemgång vid tre och iväg till jobbet vid sju. Min kropp sa ifrån och gav mig en extremförkylning och en slags konstig seghet. Så nu sitter jag och hostar och tillbringar större delen av min tid med ansiktet i en pappersnäsduk. Skitkul!

Är hungrig, men snäll som jag är väntar jag in P som är iväg och spelar golf. Hela förra veckan hade skräpmatstema vilket igår resulterade i en fruktansvärd upplevelse på vågen med efterföljande dödsångest. Så från och med nu är det annat som gäller! Så idag blir det jordgubbar istället för annat onyttigt, som ska intas under ett varmt bad ikväll.

Jag har hört att i den här stan går folk in i en depression efter storjöyran, att folk knappt visar sig ute förrän en månad senare. Även om jag inte känner mig särskilt deprimerad är det klart att livet var lite roligare under veckan som gick. Man fick liksom glömma bort all framtidsångest som ligger där under ytan. Men nu är vardagen ikapp, det trevliga besöket har lämnat stan och jobbet och ångesten inför hösten gör sig påmind. Dessutom har det snöat inte så långt härifrån. Sjukt.

Nu är livet lite roligare här i Östersund. Vi har finbesök av en riktigt bra person på alla vis! Saknar mina killkompisar i Göteborg och nu har jag ett mycket trevligt Östersunds-substitut!

För ca 2 år sedan hade jag en helt annan morgonpersonlighet än idag. Då gick jag upp ca 1,5 timmar innan jobbet för att hinna ta långdusch, riktigt hinna fixa sig, prova fyra ombyten och äta en god frukost framför nyhetsmorgon.

Idag är läget ett helt annat. Det senaste året har det sakta men säkert gått mot ett regelrätt morgonkaos och nu tror jag att kulmen är nådd. Troligtvis beror det på en kombination av att jag sover för gott på morgonen och en sjuk tävlingsinstinkt som tar sig uttryck i att jag vill testa hur snävt mitt morgonschema kan bli.

Målet är att hinna med min buss som går 07:30. Så här ser det nu extremt tighta schemat ut:

05:45 Väckarklockan ringer. Sedan snoozar jag för många gånger till P:s glädje, jag förstår inte folk som inte snoozar.

07:00 Vid 8:e ringningen slår tanken mig att jag borde gå upp

07:08 Jag går upp

07:10 Hoppar in i duschen och kör en riktig snabbdusch i kombo med tandborstning och planering av vad jag ska ha på mig.

07:17 Jag springer bokstavligen och letar efter de plagg jag vill ha samtidigt som jag borstar håret (i detta moment kan det även ingå att jag släger ut alla kläder ur garderoben)

07:21 Slänger på mig kläderna

07:22 Sminkning och fräschning

07:25 Vart är väskan? Nycklar? Lunchlåda?

07:27 Jag sätter nyckeln i dörren med jackan i handen och öppna skor (dom hinner jag inte knäppa)

07:27:40 Jag tar hissen och passar på att ta på mig jackan där och knäppa skorna.

07:28 Jag hoppas på grönt ljus vid rödljusen och tar sikte mot bussen och springer.

07:29 Jag går på bussen och försöker se avslappnad ut.

Jag är väl medveten om att det finns grova brister i mina morgonrutiner. Tex skulle jag förmodligen missa bussen om det var rött ljus när jag kom ut ifrån lägenheten. Men som det är nu funkar det hur bra som helst!

Idag är det en verkligt efterlängtad fredag! Ska försöka sluta tidigt idag, och kanske ta en sväng på stan.

Och en tanke till dig tjejen! Skicka en puss till din vackra mage från mig, kan inte vänta tills den lille krabaten kommer ut!

Tänk, det här trodde vi inte för 2 år sedan. Att vi, partysinglarna själva, efter att ha provdejtat merparten av Göteborgs mer eller mindre störda singelkillar och festat på heltid, skulle befinna oss långt från Göteborg med männen i våra liv så snart.

Fast oavsett vad som händer tror jag att vi alltid kommer att bli fnissiga partytjejer när vi ses. Längtar efter dig, kommer snart och hälsar på!

Ändrade planer igen. Denna vecka är vi inställda på Göteborg till hösten, och i så fall blir det nog ett husköp! Känns jättespännande, vi sitter hela kvällarna och tittar och fantiserar. Jag vill ju ha ett toppmodernt hus, men P är mer inställd på ett lite äldre som man kan renovera och fixa som man vill, och jag håller nog med. Favorithuset för tillfället är ett lite äldre småhus som ligger ganska centralt i Göteborg. Så himla mysigt, med trädgård med fruktträd.

En sak är iaf säker, jag bor vart som helst bara jag får bo med världens vackraste människa.

Så snart kommer jag hem folket, nu har ni inte avenyn och shoppingstråken för er själva längre!

På illustrerad vetenskaps hemsida kan man göra ett IQ-test. Jag tänkte att jag skulle bevisa en gång för alla att jag är den smartaste i hushållet. Jag har gjort två sådana test förut och faktiskt lyckats riktigt bra. Denna gång gick det inte lika bra, men fortfarande helt ok, jag fick 121 vilket skulle innebära att jag är smartare än 91% av befolkningen. Det är ju en mycket angenäm tanke även om jag blev besviken på att mitt IQ har sjunkit. Jag lät P få veta att det är hans fel att jag blivit mer korkad på senare år och att det antagligen beror på bristen på mental stimulans sedan vi blev tillsammans ;)

För att kunna bevisa att jag är smartare och därmed borde få mandat att fatta alla viktiga beslut som rör oss satte jag P framför datorn för att göra samma test. Jag smög förbi honom ibland och såg rynkorna i pannan och hörde hans grymtanden. Lätt match trodde jag...

När resultatet kom kunde jag inte dölja min besvikelse- han hade 121. EXAKT SAMMA! Det är ju sjukt! Kunde han inte fått 120? Detta har jag mått så dåligt över det senaste dygnet att jag till och med drömde i natt att jag hade missat några decimaler på slutresultatet, att jag hade 121,8 och P hade 121.

Jag har en känsla av att P inte kommer låta mig glömma detta.

Utmana din partner du med och klicka här

Nu ska jag iväg och fika med en kompis i det fina vädret!

Håller på att kolla jobb igen. Jag tror att jag har jobb i Sthlm om jag vill, jag ska bara träffa dem för en avstämning, men samtidigt längtar jag någon annanstans nu! Längtar tillbaka till klädbranschen... att få arbeta med personalfrågor men samtidigt få vara i den kreativa miljön och se kläder skapas. Det är en sån kul bransch också eftersom det verkligen kan hända så mycket från dag till dag. Tyckte ett tag att det var skönt att prova nåt annat, men nu har jag lite abstinens... Bara en sån sak som att få gå på trendmöten på arbetstid ;)... Funderar på att söka mig till H&M, de har ju HK i Stockholm. Jag har hört att de har en riktigt bra företagskultur med högt tempo och korta beslutsvägar. Åh vad roligt!

Är det bara jag som av någon outgrundlig anledning råkade fastna i en av världens sämsta dokusåpor, Top chef? En massa matglada människor som ska tävla i matlagning och på så sätt vinna den åtråvärda titeln Top chef. I vilket fall som helst så missade jag finalen och därmed vem som vann vilket är mycket frustrerande. Så mycket för dom fighterna om fjärrisen...

Usch vad jag är fattig för tillfället! Hur tänker man när man prioriterar kläder framför mat? Problemet är nog att jag inte tänker. Just då känns det värt att bara leva på nudlar en hel månad. OM jag får göra det iklädd en underbar klänning och snygga skor...