Jag har aldrig haft ett så långt träningsuppehåll i hela mitt liv som nu. Senaste träningspasset var säkert i somras så nu längtar jag verkligen! I måndags skulle jag teckna kort tänkte jag och bestämde mig för friskis eftersom det finns många anläggningar både nära jobbet och hemma. Jag tränar helst step och då fanns det många pass att välja på varje dag. Jag hade sett ut ett step-pass som skulle gå på under måndagen och såg verkligen fram emot det. Jag ringde och skulle boka plats på det, det visade sig då att man inte kunde boka utan var tvungen att hämta sin biljett 40 minuter innan. Värdelöst! Jag var där 35 minuter innan och då var biljetterna slut! Stackarn bakom disken på friskis fick sig en utskällning av mig och en ifrågasättning av friskis fortsatta varande. I min ilska gick jag till SATS istället och öppnade kort där. Nu är jag verkligen peppad, så himla kul pass! En massa dans- och svåra step-pass- jag skulle kunna hänga där jämt!

Under de två år som jag och P har varit tillsammans så har inte P varit sjuk en enda gång. Förrän igår. När jag kom hem från jobbet låg han nerbäddad och mådde skit, har aldrig sett honom så ynklig. Febern var säkert uppe i 37.5 och han var mycket nära döden. Idag har han iaf lyckats ta sig iväg till träning med företagsbandet, de ska vara med i en tävling på fredag. Får se om han behöver hjälp att ta sig från bilen till sängen sen.

Det finns en cyber-tjej som heter Anna på Ikeas hemsida. Hon gjorde min dag. Jag och en kollega har frågat henne existensiella frågor idag och fått diverse råd och tips. Det började med att vi hörde att Shulman hade haft en givande diskussion med henne och sedan dess har hon blivit en god mentor till mig...

På Försäkringskassans sida finns f ö en cyber-tjej som heter Hanna. Hon är betydligt tråkigare och säger att hon inte vill svara på personliga frågor.

Äntligen frisk. Har varit på jobbet hela veckan även om jag har varit lite halvsjuk. Har inte kunnat äta som vanligt och så men nu känner jag mig helt återställd.

Helt klart är detta den tråkigaste helgen jag har haft på flera år. Först och främst är P borta i Alperna. Jag hade tänkt att jag skulle ha en lugn fredagkväll hemma ensam och på lördagen skulle jag på stan med Maria och gå ut på kvällen. Så blev det inte. I fredags började jag må halvdåligt och på natten till lördagen blev det katastrof- frossa, hög feber och fruktansvärt illamående. Att spy är min största fobi så i ca 12 timmar låg jag vaken och bara koncentrerade mig på att inte spy. Dessutom hade jag så ont i kroppen att jag inte kunde ligga, satt jag upp mådde jag ännu mer illa och jag hade ont i ögonen så jag kunde inte titta på TV (låg istället och lyssnade på ljudet av "Lilla huset på prärien"). Igår kväll kunde jag börja äta litegrann så jag fick i mig lite yoghurt. Kul helg! Som tur är har jag en massa underbart folk som har underhållt mig via telefon inkl P:s jobbarkompisar och en mamma som var nära att sätta sig på flyget och ta hand om sin klena dotter.

Nu mår jag iaf lite bättre och snart får jag sällskap. Hoppas att jag kan gå till jobbet imon!

P är borta med jobbet denna veckan. Då blir man glad när man kommer hem, är trött, ska jobba lite till, öppnar datorn och ser detta.

Åh vad jag är glad över mitt jobb! Allt blev helt klart igår. Här trodde jag verkligen inte att jag skulle vara för ett år sedan.

Förra helgen var vi i Göteborg för att gå på dop, hälsa på familjen och annat folk. Vi hann knappt med någonting som vi skulle så det får bli en ny visit snart. På lördagen var vi på dop, Charlie var jätteduktig! P var rastlös som en femåring så efter dopet var vi en sväng på mc-mässan. På kvällen träffade vi tjejgänget och de två nyblivna mammorna, jättemysigt. Mycket förlossningssnack naturligtvis. P höll god min tills det blev tal om blodstänk ända upp i taket och tarmar som vänder sig ut och in. Har en känsla av att jag kommer bli ensam vid framtida förlossningar...

På söndagen var vi hem till föräldrarna och på kvällen åkte vi hem.

Även fast jag saknar folket i Gbg så längtar jag inte tillbaks dit alls.