Mitt liv är inte roligt för tillfället. Det är snarare ett stort mörker där det enda jag ser är flyttkartonger och massa skräp. Jag började igår med att rensa ur garderoberna. Mitt mål var att i alla fall rensa tre sopsäckar men jag fick bara ihop två i första gallringen (fast jag har nog iofs tre till i källaren). Jag har verkligen jättesvårt för att slänga saker! Allting får helt plötsligt ett affektionsvärde, även kläder (och skor speciellt, det kan man inte slänga!). Det är mycket roligare att slänga P:s grejer... Där fick vi ihop många sopsäckar. Jag känner en obehaglig press på mig att även rensa mycket av mina grejer denna flytt (till skillnad från förra). Vi har nämligen ett sjukt tight mål- att få plats med allt i vår bil och i en släpvagn. Jag har ju inte gjort speciellt bra ifrån mig hittills på den fronten.

Har varit ute på en jätteskön morgonpromenad med Jennie, känns som en bra start på ännu en dag i packningens tecken. Ska ta en dusch och en lunch först bara, sen är det dags...

Idag var sista dagen på jobbet. Har liksom inte hunnit förbereda mig riktigt på det så det kändes väldigt konstigt när folk kom och knackade på och sa hejdå. Jag har verkligen blivit bortskämd idag med både överraskningslunch, tårta och presenter. Chefen kom och drog mig ifrån datorn sent på eftermiddagen när jag satt och försökte hinna med det sista, och körde mig hem. Känns riktigt sorgligt att sluta där, men jag hoppas att jag hamnar på en lika bra arbetsplats i Stockholm.

Blir en lugn kväll, är helt slut efter en intensiv vecka. Har köpt hem thaimat och ska relaxa till idol. Imorrn blir det deto mer intensvit kvällsschema.

Nu har jag 1,5 dagar kvar på mitt roliga jobb innan jag ska övergå till två veckors obetalt kroppsarbete. På lördag börjar vi packa. Troligtvis (funderar seriöst på att ta en sista-minuten på söndag. Är slutsålt idag men jag bevakar återbud)... Ska verkligen försöka göra packningen ordentligt den här gången och auktionera bort minst 60% av våra tillhörigheter innan. Tidigare har vi ju börjat packa när flyttbilen står och väntar och då har man slängt med all möjlig skit.

Allt är klart med både mitt och P:s jobb nu, båda börjar den 12/11. P har som vanligt halkat in på ett bananskal och hittat drömjobb där man får åka på en veckas skidresa till italienska alperna som extratreat i vinter.

Det jag ser fram emot mest nu är att flytta in i nya lägenheten, fixa och inreda! Dessutom kommer Johanna och hälsar på i slutet av november med lille Charlie.

Idag lyckades jag missa bussen. Hade egentligen gott om tid på mig men märkte försent att det bara var 30 sekunder tills bussen skulle gå. Detta innebar att jag var tvungen att ta bilen. Ingen favorit. Har lärt mig en ny sak idag- att på många sedan-bilar så finns det ingen vindrutetorkare bak. Idiotiskt! Fick utstå konstiga blickar när jag torkade alla fönster med jackärmen. Annars gick det bra att köra, förutom själva parkeringen (tog exakt 7 minuter). Men jag gör ändå små framsteg! I eftermiddag ska vi in till stan på föreläsning, "Konsten att vara snäll" och tänkte sluta efter det- perfekt och lugn start på veckan. Jag erbjöd skjuts till stan i Penny-mobile (efter utfärdad varning) men kollegorna avstod med mycket genomtänka ursäkter... 

Skrattretande och tankeväckande... P har varit i Sthlm en vecka och gått på en massa jobbintervjuer. Han har lämnat rapport till mig efter varje intervju och jag har chockerats över den killens självförtroende. Är det typiskt manligt att vara så säker på sig själv i en sån situation? Jag själv till exempel tycker att det är svårt att kolla jobb och söka eftersom jag ofta tänker att jag inte är tillräckligt kvalificerad. P däremot söker det han tycker verkar kul oavsett och får komma på intervju direkt. Han har i princip fått alla jobb han har sökt eftersom han är så bra på att sälja in sig själv och dessutom har han ingen skam i kroppen när han löneförhandlar. Han kan med att begära dubbel lön utan problem och då få reaktionen "jaha ja... vi ska se vad vi kan göra". Hur många tjejer skulle kunna med att göra det? Jag ska i fortsättningen köra samma stil och se vad som händer.

Har haft en helg i en åttioårings tempo. Fredagen tillbringades hemma med en telefon i ena örat och idol på tv. Igår ringde svärmor och undrade om jag inte skulle komma dit en sväng och möta upp P där som kom från Sthlm. Ambitionen på lördag morgon var att antingen gå ut på kvällen med tjejerna eller välja en av två parmiddagar. Det slutade med att vi spenderade hela kvällen hos svärföräldrarna. Men det var jättemysigt och välbehövligt.

Vaknade tidigt i morse och tjatade till mig att få vakna till ett par avsnitt av desperate housewives. Kan man få en bättre start på morgonen?

Känns jobbigt att det redan är söndag, hade behövt en dag till. Vi skulle ha förberett flytten, men det har liksom inte blivit av. Det finns två saker jag verkligen hatar; magsjuka och flytt. Lika jobbigt båda två. Och idag lär det inte heller bli av, ska strax iväg och träffa några kompisar.

Har haft en riktigt bra helg! I fredags var jag helt slut. Ingen av oss orkade ut så det blev en välbehövlig hemmakväll istället. I lördags tog vi en shoppingsväng på stan med Tessan, Mats och barnen för att sedan fixa lite därhemma. Framåt kvällen blev jag riktigt bortskämd med jättegod middag och tända ljus för att efter det få besök av Tessan som skulle hänga med ut. Efter några glas vin och oavbrutet snack hamnade vi på dansgolvet ute. Jättelyckad kväll!

P åker till Stockholm imorrn och ska vara borta en hel vecka på intervjuer, tråkigt.

För övrigt har planeringen redan börjat inför jul och nyår. Högt upp bland alternativen hamnar stuga i Åre med två kompispar. Vi får se hur det blir!

Har nu varit hos tandläkaren, fick en akuttid i morse. Hamnade hos en mycket menlös tandläkare som inte hade mycket till övers för den sociala biten. Jag försökte lätta upp stämningen med några väl valda käckheter helt utan annan respons än en tom blick. Jag hade en infektion och fick mitt tandkött spolat och en invit till ännu en spolning imorgon. Är dock tveksam till om det är något jag kommer propsa på, i alla fall inte hos samma tandläkare. Hon var nämligen inte helt på det klara med hur hon skulle utföra sina arbetsuppgifter. Följande ordväxling skedde mellan henne och sköterskan:

Tandläkare-  Hm... jo, man ska ju skölja med sånt här... (hon tar fram en sak som ser ut som en stor spruta)

Sköterska - Jo...

Tandläkare- Man ska inte skölja med sånt där klorhexidin... Det har man ju hört.

Sköterska- Jo...

Ingen full koll med andra ord.

P fick köra mig till tandläkaren. Vi blev sena som vanligt och när jag kom in på hälsocentralen lyckas jag gå vilse och hamna i läkarnas fikarum. Jag har tydligen kommit helt fel (två våningar fel) och får en enkel vägbeskrivning av en hjälpsam läkare. Lyckas trots detta hamna nere i någon slags bunker och en kilometerlång korridor. Ringde upp P och skällde ut stackarn i brist på andra att vara irriterad på, men hittade sedan rätt till slut. En kvart försenad.

Varför förvånas jag fortfarande över min brist på lokalsinne?