Sedan igår eftermiddag har jag haft tandvärk, det är nån jävla visdomstand som är källan till min misär. I natt låg jag vaken flera timmar och vred och vände mig med feberfrossa och värk i hela övde delen av min kropp kändes det som. När jag vaknade i morse mådde jag ändå hyfsat bra, lite seg bara. Vi ska strax ta en vända på stan med Mats och Tessan, skönt att komma ut lite.

Nu är det klart! Vi har dragit ihop ett innebandylag på jobbet; 6 eldsjälar är vi. På måndag går första matchen av stapeln. I en gympasal någonstans i kommunen.

Igår kväll var jag helt slut. Kom hem och kastade mig i soffan och lyssnade med halvt öra på P som hade hittat en ny bil som han ville sälja in hos mig. Som tur var hade svärmor skämt bort oss med att göra mat så att vi slapp laga. Lyxigt!

Jag hade bestämt med Tessan att vi skulle träffas på kvällen för en promenad, men eftersom det regnade ute kändes planerna inte längre så aktuella. Det slutade ändå med att vi tog en promenad under paraply runt Frösöberget. Riktigt skönt! Sen åkte vi och handlade kvällsmat och godis (för att väga upp dagens hälsosamma inslag).

Jag och P bäddade ner oss, käkade godis och kollade på Transformers tills jag somnade.

Idag ska jag arbeta med jämställdhetsfrågor, dagen kommer gå fort. Sen ska vi ut och käka med jobbet.

... framstår ibland som en ballong med endast ett litet skramlande gruskorn i. I morse när jag skulle gå av bussen vid jobbet hörde jag hur nåt slamrade till till när jag reste mig. Jag tänkte inte mer på det förrän jag satt på jobbet utan mobil. Det krävdes ihärdigt dektektivarbete för att få tag på busschaufförens nummer. När jag väl fick tag på honom hjälpte han mig- efter lite uppmjukning- att samla ihop delarna av min trashade mobil som låg utspridda i bussen, mixtra ihop den och sedan köra en extravända förbi jobbet och lämna den till mig.

Iakttagelse: Göteborgs busschaufförer har mycket att lära av Jämtlandskollegorna i fråga om servicekänsla.

Hade för övrigt en kul dag på jobbet- fullt upp med intervjuer!

När jag skulle flyga idag förundrades jag över vad slapp säkerheten har blivit jämfört med tidigare. Eller så ser jag inte ut som en potentiell terrorist. Jag hittade inte påsarna man ska packa om vätskorna i. När jag frågade vakten om detta blinkade han bara lite och sa att "det fixar jag ändå". Dessutom hade jag glömt packa ur alla krämer och vattenflaskor. När jag visade detta försökte han bara sig på nåt taffligt försök till komplimang och sa "äsch, strunt i det". Hans kollega bara skrattade och sa "jag ska inte säga någonting". Sen var det bara att passera.

I lördags morse bar det iväg till Sthlm, min kusin skulle gifta sig. Var ett jättefint bröllop som tom gav mig blanka ögon som annars inte blir rörd så lätt. Framåt midnatt kom Dennis och hämtade oss för en hyfsat lugn runda på söder.

Vi tänkte sova hos Dennis men hotellrum var redan bokat. Min kära far hade dock bokat fel hotellrum så att det vi fick var mer likt en bunker eller den billigaste hytten på finlandsfärjan. Ingen egen toalett eller dusch... Trots att P använde sig av sina mest charmerande och övertygande sida lyckades vi inte boka om det. Allt var fullbokat. Hotellet var det värsta hotellet jag någonsin satt min fot på. Det var helt nyöppnat och fräscht men arkitekten måste ha drabbats av någon form av sinnesförvirring. Exempel: I morse när vi entrade det kollektiva duschrummet fanns där två dörrar; den ena kvinnodusch och den andra mansdusch. Jag står och duschar och sneglar in i den bastu med glasdörrar som finns i rummet. Plötsligt öppnas bastudörren och P tittar ut. Det visar sig att det enda som skiljer de båda duschrummen åt är en bastu med glasdörrar åt båda håll vilket innebär att pervo-gubbar/gummor lätt kan spana fritt till andra sidan. Sjukt.

Innan mina föräldrar drog till södern visade vi dem området där vår lägenhet ligger. Det är så himla fint! Vi tog en liten strandpromenad och bara njöt av vilket bra klipp vi har gjort.

P är kvar i Sthlm. Han ska på några intervjuer i början på veckan. Saknar honom redan. Vilken toffla jag är...

Varför finns det så vidriga människor?! Fick i fredags reda på nåt så fruktansvärt som drabbat en underbar tjej. Sånt får mig att vilja investera i ett maskingevär.

Igår var inte min jobbdag. Eller iaf inte min datordag. Jag lyckades på en dag trixa med en skrivare som inte talade samma språk som mig vilket fick konsekvensen att serviceteknikerna fick komma dit och ordna upp. Jag lyckades även göra nåt med min dator så att jag inte längre hade nån kontakt med nätverken utan fick byta dator. På den nya datorn råkade jag i min jakt på backslash-tecknet ta bort å, ä och ö vilket naturligtvis gjorde det rätt omöjligt att knåpa ihop en förståelig text.

Efter att ha gett upp den olycksdrabbade arbetsdagen åkte vi hem till Monkan och David. Monkan hade "slängt ihop" oxfile, potatisgratäng och cheesecake. Jättemysig kväll förutom de magsmärtor som följde av hetsätandet.

Snart är det helg! Längtar!