Imorgon åker en jättefin person bort ett tag. Det kommer att bli tomt här men på ett sätt är jag ändå glad för hans skull. Det finns ju en mening med allt och det kommer att vändas till något positivt. Det är jag alldeles övertygad om!

Igår när jag stod och plockade in i diskmaskinen fick jag plötsligt en obekant känsla i kroppen och blev illamående. Jag satte mig ner en sväng och beklagade mig för P. Då slog det mig att det jag kände var hunger. Det har jag inte känt på typ en vecka. Sjukt och lite halvvidrigt.

Idag var första dan på jobbet efter julledigheten som har tillbringats i Östersund. Kändes sorgligt att åka därifrån, har haft så himla kul och det känns verkligen som att vara hemma när man är där. Blir nog kanske så att man flyttar dit om några år när man har hunnit göra lite karriär...

Under min vistelse har jag bl a hunnit med följande:

- Träffat allt underbart folk, inkl. svärföräldrarna och P:s brorsa med tjej, saknar alla jättemycket redan!

- Varit tomte

- Varit ute och festat alldeles för mkt

- Hunnit göra två vurpor som sammanlagt har lämnat mig med en trasig vänsterarm, en blå höft och en svullen fot

- Blivit extremt bortskämd av svärföräldrarna

- Ätit alldeles för mycket

- Hunnit med att sakna allt folk hemma i Göteborg som jag inte kunnat träffa nu

- Blivit beroende av Guitar Hero (vilket jag trodde var omöjligt med tanke på att jag hatar både rock och tv-spel)

Stalkern har inte gett sig. Efter att ha ignorerat 3 samtal från honom på två timmar bad jag P ringa upp och prata med honom. Intressant samtal blev det. P sa till honom att sluta ringa och messa mig eftersom jag tyckte att det var obehagligt. Han sa "Jaha, ja det var därför jag har provat att få tag på henne, för att kolla så att hon inte tycker att jag är jobbig". Bra där. Helt friskt.

Som alla andra år gör jag samma misstag igen. Det är sista helgen före jul och jag har inte shoppat några julklappar. Om man inte räknar dom till mig själv... Ljuset i tragiken är att jag iaf vet vad jag ska köpa till P (eller jag har kommit på ett bra rim, så nu ska jag bara hitta själva julklappen). Idag är det m a o armbågar, svett och tårar som gäller. Ikväll är det dessutom utgång så det blev inte den lugna helg som jag hade hoppats på. 10 djupa andetag.

I natt kommer P hem! Han är efterlängtad.

Jag har haft oturen att träffa på en mycket obehaglig person via mitt förra jobb. Sammanlagt har jag kanske pratat med den här personen i fem minuter i ett jobbärende. Personen i fråga har sedan fått för sig att jag är hans blivande fru och trots att jag varit mycket tydlig från början att det aldrig kommer att bli något och att jag inte vill att han kontaktar mig har han fortsatt med det. När jag flyttade letade han reda på mitt nummer och har ringt och messat obehagliga meddelanden ett flertal gånger. Jag har svarat en gång och då återigen förklarat att jag inte vill ha någon kontakt med honom. Det har sedan senaste incidenten varit lugnt i ett par veckor tills idag då han har ringt 4 gånger under 3 timmar. Jag tycker egentligen synd om honom, han behöver hjälp. Men jag är ändå rädd för att han ska göra något.

Det hände en likande sak förra året som jag polisanmälde och jag vill inte att det ska hända igen. Varför händer sånt här mig? Vad gör jag för fel?

... att jobba på drottninggatan. Alldeles för enkelt att skippa lunchen och shoppa istället. Ska kräva löneförhöjning annars blir det svårt.