Igår var vi hemma hos Marie och Sammi och kollade in deras nya lägenhet (superfin) och käkade middag. Marie är grymmaste kocken jag vet och hade "slängt ihop" något efter jobbet (som var det godaste jag har ätit på länge). Jättemysig kväll som gick alldeles för fort.

Idag är det åter dags för road trip, denna gång som sagt till Stockholm. Vi har gjort en helomvändning och satt igår och checkade bostadsrätter i Stockholm. Det är tom billigare i Sthlm än i Göteborg för tillfället.

Lämnade även in en massa skor på omklackning hos en mycket trevlig men suspekt skomakare som jag är rädd tar med sig mina skor i sängen. Skofetichist är det minsta man kan säga och jag är allvarligt orolig för att jag inte får tillbaka skorna. Jag fick inte ens nåt utlämningskvitto.

Det är jättefint väder här! Ska ta en morgonpromenad nu medan älsklingen sover klart och sedan äta frukost på altanen.

Vi flyttar till Stockholm. Sjukt snurrigt, men så blir det ändå. Jag känner det nu när jag är här nere att jag inte riktigt är redo att flytta tillbaks ännu, även fast det är underbart att träffa alla kompisar. Så vi har tänkt att flytta till Stockholm i november och stanna där ett par år innan vi flyttar till Göteborg. Tilläggas skall att detta är den senaste planen. Man vet aldrig, saker kan ändras...

Under senare delen av veckan har följande hunnits med:

- Både jag och P har varit på jobbintervjuer. Bådas gick bra även om P:s intervju lätt kan klassas som den knepigaste/oproffsigaste jag någonsin hört om. Intervjuaren fick reda på att P spelar golf vilket var ett stort plus. Sedan pratade han golf och åkte runt i P:s bil och visade golfbanor tills intervjun var slut. Då sa han bara "Ja, vi har ju några kandidater till att träffa, men det här känns ju redan klart" med en klapp på P:s axel.

- Hälsa på några bilmekaniker i buschen som heter Sune och Rune och är syskon. Mycket speciella människor som fick laga bilen lite snabbt (även om det är emot deras principer- allt är skit utom toyota)

- Ett nightmare hair-cut. Jag har råkat ut för en kvinna som djävulen har försett med en sax i handen. Jag kan alldeles säkert komma ihåg att jag sa "Jag vill ha kvar längderna med klipp gärna upp det lite". Resultatet blev en frilla som bäst matchas med enorma axelvaddar och pastellblå ögonskugga. Jag tycker att det ser ut som en hockeyfrilla (den ser ungefär ut som Limahls frilla, han som sjöng "Never ending story") och har därför legat och deppat och känt att mitt liv är över medan P har tröstat och sagt att han inte ser någon skillnad (yeah right!). Jag måste fixa extentions. 

- På grund av att allt har varit så snurrigt (och att har världens fulaste frilla) har jag känt mig ganska likgiltig till allt och inte känt mig jättesocial. I helgen har vi dock kollat fotboll med några killkompisar till mig och sedan mött upp Nadja och co ute på Peacock. Jättekul förutom ett par incidenter (som nattbuss hem till mina föräldrar kl 04.00 som tar 40 minuter där vi inte fick någon sittplats).

- Igår var jag uppe tidigt och var ute och plockade svamp (hurtigt!). Dagen tillbringades i soffan framför tvn och kvällen på golfbanan.

Vi åker nog till Stockholm och kollar läget inom ett par dagar. Jag ska på en intervju också.

... det är vi vad vi håller på med nu. I genomsnitt 5 per dag. De bostäder som vi gillar mest gillar naturligtvis alla andra också mest vilket gör att prislappen kanske inte hamnar på riktigt det vi vill. Vi får se vad det blir. Vi kör taktiken att kasta onda ögat på folk som är på visningen samtidigt som vi samt prata om lägenhetens brister högt och tydligt. Om det hjälper återstår att se, än så länge är inget bud lagt. P har dessutom fått toppjobbs-erbjudande från Sthlm vars arbetsgivare ska kolla lägenhet åt oss där uppe vilket minskar motivationen med Göteborgsvisningarna med ca 90%, men men.

Ikväll ska vi hem till Marie och Sammi och käka middag och se premiären av Roll-on (ni som inte lyssnat på det programmet när det gick på P3 har verkligen missat nåt). I morgon ska vi med Helena och Niklas på en tillställning och på lördag blir det tjejmiddag med Nadja och co. Så lite kul blir det emellan allt åkande mellan lägenheter och hus (där jag för övrigt har fått underkänt som kartläsare...)

Jag begrundar helgen som varit. Den har lämnat spår i form av avsaknad av betalkort och en lårkaka lika stor som månen.

I fredags var jag på personalfest med kräftskiva. Jag hade eg inte tänkt gå överhuvudtaget men bestämde mig i sista stund för att gå och dra hemåt tidigt, men så blev det inte. Det blev istället en riktig skiva där jag bar den gula ledartröjan... Jag kom ändå hem tidigt, vid halv två kanske. Då hade mina grabbar redan kommit från Sthlm och hade mycket roligt åt min fnittrighet och konstiga livshistorier som jag kände tvång att dela med mig av. Igår var jag hyfsat trött men skulle ändå ta mig iväg och luncha med Emilia. Då märker jag att mitt visa-kort är borta och när jag ska ringa och spärra detta visar det sig att det är nån idiot som har shoppat loss för 700 kr vid fyrasnåret på natten. Kul!

Igår var det dags för utgång igen. Jag var väl inte jättesugen men man får ju passa på när Dennis är här. Jag tog det, av förklarliga skäl, lugnt men det blev ändå en jättekul kväll. Förutom en incident... Jag hade höga klackar på mig (vilket jag har jämt så det är ingen förklaring) och skulle gå ner på dansgolvet. Nedanför sista trappsteget är det någon som precis har spillt ut en drink så det är alldelses halt och jag gör en vurpa. Ingen liten anonym tjejslint utan en riktig vurpa där jag likt ett curlingklot färdas på det hala dansgolvet. Jag hoppar upp och fortsätter dansa som inget har hänt men känner att min vänstersida inte är vad den varit. Min vänstra skinka har vuxit en strl och det gör förbannat ont! Jag tycker att på topp 1 över roliga saker att bevittna hamnar vurpor. Även när jag själv ramlar kan jag inte låta bli att skratta åt det! Så igår natt står jag på dansgolvet, linkandes med ett mycket brett leende på läpparna. Jag hoppas att jag gav fler personer på dansgolvet en kul upplevelse igår, jag bjuder på den!

Om Jonas hade sett det hade han skrattat och sagt "Trasan, fy fan vad du är vidrig!" på bred skånska. Och jag håller med.

Jag funderar på att söka mig till musikindustrin och en post som VD. Ingen musik får släppas på skiva innan jag kritiskt granskat dom stackars artisterna. Likt Peter Swartling ska jag riktigt håna de som ens snuddat vid tanken på att släppa dåligt material. På så vis skulle vi arma vanliga människor slippa tvingas lyssna på den hemska musiken och få våra dagar förstörda. Några "artister" som skulle få sig en känga av mig är Verka Serduchka från schlagerfestivalen (precis så låter det i mitt huvud när jag feberdrömmer) och den där skånska Frida. Jag ber er alla där ute: Bojkotta!  

Ett exempel på en låt som jag skulle ha stoppat i tidigt skede är Martin Stenmarcks låt Sjumilakliv. Vad tänkte man när man skrev den låten? Eller vad säger ni om följande vers:

"Jag vill kasta loss och lära mig slåss
Raka av mitt hår och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt

Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
och smita från smällen med sjumilakliv"

På grund av den hysteriskt roliga texten har iofs den låten ett visst underhållningsvärde till skillnad från Frida och Verka. Ännu roligare är det när man ser Stenmarck-fans stå och seriöst med inlevelse sjunga med.

Igår åkte P till Sthlm för att köpa bil så jag blev kvar ensam hemma. Mina få kvällar själv hemma påminner faktiskt lite om Macauley Culkins upplevelser när han blir ensam hemma. Plötsligt är möjligheterna gränslösa! Jag har tre nya filmer om olycklig kärlek (men där dom ändå får varandra på slutet) att se, en säsong av Desperate Houswives (som jag bara sett en gång) att köra maraton med, datorn är helt och hållet till mitt förfogande, jag kan lyssna högt på Justin Timberlake utan att få höra kräkljud från rummet intill... Ja, you name it!

Saken är att liksom för Macauley Culkin så försvinner nyhetens behag ganska fort... typ efter några timmar. Nu längtar jag tills imorrn då P kommer hem igen.

För övrigt fick jag i uppdrag att köra P till flygplatsen igår. Som jag tidigare nämnt är bilkörning något jag undviker för allas bästa. Igår skulle jag dessutom köra vintage-bilen (den gamla 850:n) som en gång innan helt plötsligt lagt av under färden. Ångestnivån var upp emot en 10:a innan jag satte mig i bilen. Bilkörningen gick dock helt ok, bortsett från en liten incident när jag skulle lämna flygplatsparkeringen och en bil som tutade på mig av okänd anledning.

Till helgen kommer Dennis och hälsar på, det var verkligen på tiden. Blir med andra ord en riktigt kul helg!

Har precis avslutat ett samtal med Johanna. Hon går hemma och vankar och väntar på att få föda. Hon längtar till och med! Jag verkar vara mer nervös än henne, man vet ju vad som händer där på BB... Är man kvinna i fertil ålder så är det en omöjlighet att undvika samtalen på fikarasten där kvinnor i alla åldrar berättar om hur man spricker hela vägen upp till halsgropen och andra trevliga berättelser. Jag tycker mest synd om de stackars gravida kvinnorna som ofrivilligt får höra skräckhistorier om vad Kerstins dotters kompis kusin var med om när det var dags att krysta.

När det är dags för mig ska jag officiellt i tidningen undanbe mig sådana där stories.

Nu är det klart att vi åker ner till Göteborg och kollar lägenheter, hus och jobb två första veckorna i september. Sedan jobbar jag fram till den 26/10 här uppe.

Det här med att kolla på hemnet efter potentiella boenden är för övrigt en grogrund för otrevlig stämning här hemma. P tycker att jag är negativ för att dissar ungefär 95% av hans förslag direkt. Jag blir irriterad på honom för att han ödslar tid med att kolla för små lägenheter eller de som ligger på ca 5 miljoner utgångspris. Igår slutade den inledningsvis så mysiga boletande-sejouren med att jag kastade några saker i golvet och stampande i stil med en trotsig treåring gick och lade mig. Idag har det gått mycket bättre och vi har säkert ett 20-tal visningar att springa på!

Det mjöldammet som jag utsattes för igår har gett mig den där härligt rosa nyansen på mitt högeröga igen. Jag hade invaggats i falsk trygghet att det röda ögat var ett minne blott, men tydligen inte. Jag kommer kanske att få leva med det här och få gå under namnet red-eye. Så här kommer snacket gå:

"Jag träffade Jenny på stan"

"Vem Jenny?"

"Trevlig tjej, ni var på samma fest i somras, ganska lång ..."

"Ringer inga klockor"

"Långt brunt hår... hm... rött öga"

"JAJA! Jag men då vet jag!"

Skriver CV, tråkigt. Ska snart ta en paus och käka lite sen söndagsfrukost.